Försommartankar

Hej igen!

Nu är jag tillbaka. Åtminstone en aning. Ett magiskt år har gått. Nu är vår lilla Vilde tre månader och det var ganska exakt ett år sen hon blev till och började växa i min mage… Förlossningen på BB Stockholm var en fantastisk och i princip enbart en positiv upplevelse, något jag är djupt tacksam för. Som andragångsföderska vet man mycket mer hur man vill ha det, och känner sin kropp bättre. Att föda barn sägs ju vara det mest smärtsamma man kan göra, och jag kan lätt skriva under på det. Jag trodde bokstavligen att jag skulle dö den här gången, och det intressanta är att jag såg fram emot det. Vad som helst tyckte jag då, var bättre än att stanna kvar i den smärtan. Ändå kunde vi t.o.m. skratta och skoja mellan värkarna. Tvära kast. Dödligt allvar och fest på samma gång! Det var ju Vildes födelsedag! Kanske handlar den här känslan av att dö om att släppa så totalt som man aldrig gjort förr på kontrollen…? Vad kommer sen liksom? I normala fall kanske vi tror att vi kan släppa på kontrollen, men gör vi någonsin det helt och fullt? Vi vill gärna tro det i alla fall, men jag tror inte det. När vi föder då MÅSTE vi göra det. Ja vi tvingas till det, och naturkrafterna tar över vår kropp. Vissa kallar det Gud. Andra kallar det kemi. Jag kallar det helt enkelt för livskraft. Att våga möta och gå in i kraften. Lita på att kroppen inte går sönder, för det gör den inte. Det bara känns så. Trots den enorma smärtan, känner i alla fall jag att jag aldrig skulle vilja vara utan upplevelsen, tvärtom. För trots upplevelsen av smärtan så vet vi innerst inne att den inte är farlig, utan hjälper vårt barn att födas fram. När vi dessutom får omges av värme och kärlek från dem som finns runt om oss, så klarar vi mer än vi någonsin kunnat föreställa oss! Båda mina förlossningar har varit de mest intensiva upplevelser jag haft av att finnas till, och inget kan jämföras med dem. Det är djupt andliga upplevelser, och man befinner sig i en helt annan dimension som födande kvinna. Alla föder på sitt eget sätt, och det går inte att jämföra en födande kvinna med en annan.

Vildes förlossning gick väldigt fort. Det hade jag i och för sig väntat mig. Men ändå. Jag tvekade att ringa in, ville inte vara till besvär. Ring, sa Emil. Okej då, sa jag och ringde. Helt hanterbart sa jag, fast visst var det jobbigt. Kom in när du vill, sa de på BB Stockholm. Vi åker in, sa Emil. Nej då, sa jag. Ville inte bli hemskickad. Vi åker in, sa Emil. Okej då… sa jag. Kl.18.20 åker vi. Jag skäller på Emil som kör för fort i Södra Länken. Vid Norrtull känns det som om någon stor grävmaskin med järnklor försöker ha av mig på mitten. Jag tänker att det kanske är maskinerna som bygger nya Karolinska som inte ville gå på helg riktigt än, fast de flesta gillar att vara lediga på fredagkvällar. De kanske vill ha OB…? Men nej, ingen maskin inne i bilen. Vid Hagaparken frågar jag Emil om det är långt kvar, fast jag vet precis hur långt det är kvar. Vid Danderyds Sjukhus kör Emil fel och jag blir galen. Det tar inte mer än 30 sek att vända tillbaka, vilket jag trott, så jag skriker åt Emil att stanna vid övergångsstället och låta två slöa tonåringar gå över. Intressant hur laglydig jag blir av att föda barn. 19.00 blir vi inskrivna och hej vad det går. Lustgas ber jag snällt. Sen kan man sammanfatta resten som att jag ömsom skrattar, ömsom skriker att nu dör jag (ok, inte när jag sa det förra gången, men NU DÖR JAG) och däremellan försöker ragga sommarjobb som undersköterska på BB Stockholm till sommaren 2014. Vilde tittar ut vid 20.45.  HEJ HEJ! På internationella kvinnodagen och allt! Bara för det väljer jag att sätta en blå födelsenål, och inte en rosa, på bebistavlan över hur många som fötts på BB Stockholm i år.

Nu är det juni och underbar försommar. Den här veckan är min första trevande arbetsvecka. Känns härligare än jag vågat tro! Emil tar hand om Vilde, så mycket han kan och jag matar när det behövs. Allt har sin tid. Hoppas bli klar med flöjt- och gitarrstycket till Sareidah Hildebrand och Joakim Lundström. Snart blir det workshop ihop och uruppförandet blir i augusti, och sen uppförs stycket på en stor Australienturné under hösten. Watch out for more info!

Den 6 juli kl 12.03 sänds även en repris i P2 av Birgitta Tollans program ”Med utvidgade sinnen” om bl.a. mig och Emil. Programserien började sändas nu redan i lördags, och alla program kommer att finnas att lyssna på i SR Play. Det är superfina intervjuer och musik i alla programmen, så lyssna lyssna!

Over and out!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>