Musikmagasinet – Med utvidgade sinnen sänds idag igen!

Idag sänds reprisen av Birgitta Tollans programserie ”Med utvidgade sinnen” från Musikmagasinet i SR P2, 2009. Missar man programmet kan man lyssna på webben, eller ladda ner som pod, 30 dagar framåt. I programmet medverkar bl.a. jag och min man, klarinettisten, Emil Jonason. Programmen är otroligt fina och spännande, och just vi talar om hyperaktivitet och musik i kombination :) Ni kan höra flera av mina stycken spelas! Vi fick otroligt fin respons på programmet när det sändes för snart 4 år sedan, så det ska bli kul att höra hur folk upplever det nu!

Det känns ändå lite läskigt att det ska sändas igen, för jag är inte helt säker på att jag känner precis så nu, som jag kände för fyra år sen, haha! Det var ju innan Teddy föddes och i flera avseenden känner jag mig verkligen som en helt ny person nu. De magiska förlossningarna, föräldrablivandet; den metamorfos man går igenom för att bli mamma är definitivt inte bara fysisk, och mötena med alla nya människor på Karolinska; studiekamrater, patienter och personal, har verkligen förändrat mig i grunden. På alla möjliga vis har dessa upplever också fördjupat mitt skapande ytterligare, och jag är djupt tacksam för varje av dessa ögonblick.

Jag tänker på alla fina människor jag haft hos mig på vägen, gamla vänner och patienter jag bara fick känna en kort stund, som inte längre finns i sina kroppar här på jorden… Saknad men också glädje för den vishet de gav mig. Tacksamheten för tacksamheten! Ibland tänker jag att jag nu för tiden kanske är för nöjd med livet? Är det inte känslan av missnöje och frustration som driver oss framåt? Förut kanske jag kände så. Men i nästa sekund inser jag att dessa två saker, förnöjsamheten i nuet och hungern att komma framåt, kan existera parallellt. Jag är så otroligt lycklig här och nu över min familj, mina vänner, mitt musikerskap och mitt barnmorskeblivande; livet. Ändå drivs jag framåt i en rusande fart av törsten efter mer mer mer! Men jag tror att det är möjligt att hålla det tempot just för att jag inte är rädd för att kliva åt sidan och ta en paus. Jag är inte längre rädd för att stå still ett slag, som jag var förut. För nu vet jag att i stillheten finns också det som jag håller av allra mest. Det största finns redan inom oss, och är inget vi behöver jaga efter. Se bara på ett litet spädbarn, i de ögonen finns allt.

Ok, återkommer med eventuella dementeringar efter att programmet sänts, haha!

Over and out // Em

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2960&grupp=9811

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>